alleswirdbaldgut

Om IVF, endometrios och eländet där emellan


1 Comment

Igångsättningen Del II

Igångsättningen som man kan kalla misslyckad på Fredagen fortsatte på Lördagen av att en läkare övertalade mig att vi skulle prova en gång till med hormonstaven. Jag hade inte sovit en blund på hela natten pga pinvärkar och oron över lillans hjärtljud.

Jag minns inte så mycket mer av den här dagen förutom att jag spydde varannan sekund och låg och flämtade mig igenom värkarna med en pappskål tryckt mot mitt bröst. Timmarna gick och jag fick endast en alvedon som smärtlindring. Till slut fick jag dropp för jag var så uttorkad, allt som kom ner i magen kom upp lika fort igen. Senare på kvällen började det göra riktigt ont och jag bad om ngt starkare än alvedon. Här fick jag en undersökning som visade att jag öppnat mig 2cm. Äntligen!!

Sköterskan erbjöd mig ett bad som smörtlindring och här ville jag ställa mig upp och kicksparka ner henne. Men jag tog mig till badet iaf och på vägen dit hann jag med ett toabesök. Där gick slemproppen och jag började blöda. Att stiga in i rummet med badet kändes som att komna till heaven minns jag. Fick en varm handdul lagd över magen och jag tog ganska många värkar här, låg kvar i det varma vattnet tills hela jag såg ut som ett russin.

Några timmar efter badet var jag så utmattad att jag blev beviljad epidural. Bara öppen 3cm. Epiduralen satt som ett schmäck och jag ville hoppa upp och kyssa anästesisten. Kunde nu slappna av för första gången på 2 dygn och lyckan var total. Jag blev ombedd att försöka vila några timmar så skulle morgonteamet ta över. Vila? Det var det dummaste jag hade hört, tyckte jag där och då. Nu var jag redo igen och ville ha ut ongen! Timmarna förflöt och jag kände inte av en enda värk. Vid 10 blev jag undersökt igen och jag var nästan fullt öppen (bara en kant kvar). Jubel och applåder och ingen smärta alls!

Vid lunch var den dära kanten borta och vattnet gick. Värkstimulerande dropp blev insatt och här tog det fart som bara den! Jag gnydde till min man att dom jävlarna stängt av epiduralen och att dom skulle sätta på den omdelbums. Sen kom krystvärkarna och mitt gnäll ändrade fokus till att jag skulle sprängas i rumpan. Jag trodde helt allvarligt att här kommer det ingen unge utan en 5kilos bajskorv. Jag minns att jag hörde barnmorskorna viska bakom min rygg (stod på knäna i sängen) att det skulle inte bli något före fyra. Jag slängde en blick på klockan som visade 14.55 och tänkte att jag lägger mig hellre ner och dör än har så här ont en timme till. Tre krystvärkar senare sa det plopp och ut kom hon 15.05. Resten är historia

Moderkakan kom ut kort därefter och jag sprack grad ett. Fick 1-2 stygn och brydde mig inte nämnvärt av läkaren som tråcklade på.

Efter tre dygns kämpande kom hon äntligen. Så här i efterhand har jag bara positivt att säga om förlossningen. Det kan låta som en evighet men när det väl satte igång så gick det så himla smidigt och snabbt.

Och det stämmer det alla har sagt: så fort jag såg henne på min mage var allt glömt och förlåtet.

Kärlek och Lycka


Leave a comment

Tidsbristen

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för min långa frånvaro. Så typiskt mig att starta något och inte slutföra det. Hela förlossningsstoryn kommer snart! Blev indragen i bubblan och har glömt tid och rum.

Det här lilla leendet och de blå tindrande ögonen får mig att helt glömma allt annat runtomkring. Men det är ju även skrik och gasig mage mellan varven. Och nya faser som kommer och går. Men vi mår bra och är så lyckliga att vi nästan spricker. Och otroligt trötta!

Amningsdimman, som i och för sig är väldigt mysig, kombinerat med sömnbrist gör att jag knappt orkar formulera ett sms längre. Allt jag orkar är att ta hand om min bebis och försöka hinna ta hand om mig själv också. Men jag känner att jag börjar komma ikapp min gamla energinivå. Lovar att återkomma med den kompletta berättelsen om ett tag. Lovar på heders och samvete!

Nu ska jag lämna över lilla skruttan till mannen för att springa till tandläkaren! Kan komma på bra mycket annat att unna mig under mina få ögonblick av egentid. Men tänderna måste också tas om hand om!

Hepp!


Leave a comment

Igångsättningen del 1

För exakt en månad sedan, nämligen Fredagen den 13e, satt vi på förlossningen med varsin väska omsorgsfullt packad och var uppfyllda av en skräckblandad förtjusning. Idag skulle ju förlossningen sättas igång och vi skulle äntligen få träffa hon där inne, som vi väntat!.

Så här i efterhand är vi glada att vi inte visste att det skulle ta närmare exakt tre hela dygn tills vi äntligen fick träffa henne.

Vid undersökningen konstaterades det att tappen var hård och stängd, det skulle alltså ta ett tag fick vi veta. Jag fick börja igångsättningen med en hormonstav som placerades just vid livmodertappen. Läkaren var otroligt våldsam och jag grät nästan av smärtan när den fördes in. Den där staven är nog mitt värsta minne av hela förlossningen. Det kändes som en stor tampong med rakblad som hamnat halvvägs och låg och skavde.

Nästan omedelbart efter insättningen började jag få värkar som kom och gick. Rätt ont gjorde det men inget som jag inte kunde hantera. Hormonstaven skar och sved där inne och gjorde mer ont än värkarna. Jag var under hela tiden uppkopplad till en ctg-apparat. Värkarna var regelbundna men tyvärr för korta för att göra någon nytta. Timmarna gick och jag började tvivla på att jag någonsin skulle få se mitt barn.

På em kom överläkaren in och bad att få undersöka mig igen. Han kände på tappen som var oförändrad och upptäckte att hormonstaven inte satt som den skulle. Här hade jag så ont att jag bönade och bad att han skulle ta ut den.

Jag hade alltså haft ont en hel dag med en stav som satt fel och därmed varit verkningslös. Tappen var lika opåverkad som vid första kollen. Läkaren övertalade mig att bita ihop lite till och satte tillbaka staven på rätt ställe.

Några timmar med ytterligare pinvärkar gick och helt plötsligt kom en hel läkarstab springande in i mitt rum. Lillans hjärtslag hade nämligen dippat några gånger för mycket så vi fick åka i ilfart ned till förlossningen för vidare observation. Vid det här laget var jag nära att bryta ihop men blev lugnad av min man och sköterskorna att allt skulle gå bra. Var nog för trött för att kunna ta in allt som hände.

Det talades om ett akut kejsarsnitt om hjärtljuden inte blev bättre. Hormonstaven togs ut och jag fick ligga kvar på förlossningen över natten fastkopplad till ctg-apparaten. Nu skulle jag försöka vila för att orka med ett nytt försök nästa dag.

Pinvärkarna fortsatte dock hela natten och jag låg klarvaken och stirrade på hjärtljuden på ctg’n. Ett dygn med pinvärkar hade gått och tappen var fortfarande lika opåverkad som tidigare.

Fortsättning följer snart…


Leave a comment

Hemma

Vi kom hem i Torsdags och har redan hunnit med två barnvagnsturer ute på stan. Allt är så nytt och känns otroligt skört. Trodde aldrig att jag skulle bli så fullkomligt insvept i den berömda bebisbubblan. Jag njuter av varje dag trots alla nattmanglingar och onda bröstvårtor. Just det här med amningen hade jag tydligen underskattat. Vilket hästjobb det är och vad ont det kan göra. Var mycket nära att lägga ner allt efter att vilja skrika rakt ut av smärta vid varje amning. Men sen hittade jag något som kallas amningskopp och jag slipper ha lika ont. Men skruttan äter på bra och verkar vara allmänt glad och nöjd utanför magen.
Och för det är jag beredd att ta all smärta i världen.

Och jag kan inte sluta fascineras av den kvinnliga kroppen. Hur den bara liksom först drar ihop livmodern till ursprungsstorlek nästan i samma sekund som ungen har tittat ut och sedan ser till att övriga kroppen även den repar sig på nolltid. Och samtidigt lyckas producera en absurd mängd mjölk! Jag är otroligt impad av min egna kropp och kvinnokroppen i det stora hela, heja oss!

Förlossningsberättelsen kommer inom kort. Men just nu vill jag bara njuta av min nya lilla familj. Lukta, mysa och bara ta hand om.

Frieden.


3 Comments

Hon är här!

Ja himmel vilken pärs. Fredagens igångsättningsförsök fortsatte i dagarna tre. Men sen äntligen kom hon igår och allt är glömt och förlåtet.

Lillan väger 2900 gram och mäter 49 cm.

Återkommer med en birth report senare. Bubblan kallar.

Känslorna är verkligen all over the place!


1 Comment

På förlossningen

Japp, nu är vi här, inskrivna och incheckade på ett rum. Har fått en infart i armen och en stav som förts upp i härligheten. Den ska tydligen mjuka upp tappen och göra kroppen redo att öppna upp. Har legat uppkopplad till ctg’et som visat ett tydligt värkarbete men för korta värkar för att de ska göra någon nytta… Rackarns!

En sköterska berättade just att hennes igångsättning varade i 48 timmar. Känner mig lite modstulen efter det men att se andra mammor gå runt och dra på deras knyten i plastbackarna ger mig ny motivation.

Nu får vildingen komma ut!


3 Comments

V.42

Trodde aldrig att jag skulle få se den här gravidveckan på min app. Tänk, för ett år sedan önskade man livet ur sig att bli gravid. Nu är det tvärtom.

Har haft två nätter med ganska kraftiga förvärkar och toabesök var 5e minut. Men sitter här fortfarande lika jättegravid.

Har just gjort ctg och allt såg bra ut med vildingen. Kände hur det drogs åt i magen och barnmorskan reagerade på aktiviteten och frågade om jag hade ont. Det kändes bra att ha fått värkaktiviteten bekräftad. En värk säger dock inte så mycket, jag kommer att behöva typ 100 till för att kvalificera till ett förlossningsrum.

Hur som haver, om ingenting händer innan Fredag så blir det igångsättning. Japp, då blir vildingen vräkt. Fredagen den 13e kommer jag senast att få träffa henne. Tur att man inte är skrockfull!

Hepp!